Dagen började helt fantastiskt bra med en utvilad mamma och två pigga och glada barn! Jag brukar ha svårt att sova när M är borta men inatt sov jag bättre än någonsin, 23-05, tittade på klockan och somnade om till 07. Trots att jag sedan var tvungen att ge mig ut i regnet för att lämna kidsen på förskolan så var jag på toppenhumör!! Åkte till tandläkaren och fick i väntrummet ett nytt gott intryck av min psykolog. Han var liksom asskön att prata med, sådär privat. Väl inne i tandläkaren var det gråt och tårar och jag började hata den där psykologen. Han blir så jävla dryg och ger mig ingen positiv feedback, allting kan jag liksom göra om och göra bättre. Jag får liksom ingen klapp på axeln och "Fan vad bra att du fixade sprutan och tre droppar bedövning!" Utan istället "Du fixade ju inte hela momentet, det är bara du som kan bestämma om du vill fullfölja den här behandlingen, vill du inte?". "KLART SOM FAN JAG VILL MEN EN RÄDSLA GÅR INTE ÖVER MEDAN EN KATT SKITER LIKSOM!"! Visa saker behöver jag ta i små steg. Och när jag säger: "Jag får panik för jag kan i te andas ordentligt och då känns det som att jag ska svimma!" vill jag inte ha: "Men svimma du, vi tar hand om dig!" till svar. I så fall skulle jag gärna svimma redan i väntrummet och så kunde de väcka mig när de var klara!
När jag kommer ut därifrån har dessutom min handledare mailat. Trots att jag nu reviderat syfte och frågeställningar två gånger är hon inte nöjd. Hon och jag har inte samma åsikt, långt ifrån. Om jag ska arbeta utifrån hennes tycke kommer jag aldrig komma någon vart. Det har gått nästan två veckor och jag har fortfarande inget syfte och frågeställningar liksom... Borde plugga men har legat i sängen och gråtit. Orkar liksom inte. Världens bästa Elma har dock lovat mig att hjälpa mig komma igång i helgen <3
Längtar efter M också, så jävla tråkigt att vara ensam varje kväll :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar