Jag är så körd

Fy satan vad jag saknar det här! Speciellt när det är fyra minus ute och en minus på bussen :( Detta är en strand på Koh Ngai för övrigt, åk dit!!

Gårdagen då? FY FAN alltså. Jag var på första handledningstillfället för mitt examensarbete. Varför jag gick kan man ju undra för av det fick jag världens ångest och bara ville gråta. Grupphandledning med två andra superambitiösa tjejer, en kärr...hrrmmm... kvinnlig lärare och så jag. Jag är liksom lite av den typ att jag måste skämta till det lite för annars blir det ju så jäkla lamt, men nej här uppskattades inga skämt om man säger så. De andra tjejerna kom väl förberedda medan jag skrivit ihop mitt pm på två minuter innan jag gick dit. Och ja, de andra hade suttit förra veckan och hade redan massor litteratur kvar (wtf? Då hade vi en annan kurs liksom). Så jag ursäktade mig med, vilken visserligen var sanning, att jag inte hade en aning om hur man söker vetenskapliga artiklar. "Efter nästan FYRA år på universitetet?" Skrek hon till mig då. Att jag då kontrade med att jag inte visste vad jag skulle med det här sketna examensarbetet till då jag inte ska bli forskare uppskattades inte heller. "Tur att min man tjänar bra så jag kan leja bort det här till någon annan" var kanske inte heller det mest genomtänkta jag sa igår. Men vafan, lite skämtsamt kan det väl vara? Men nä, kärr...eller den kvinnliga läraren var nog inte van vid den typ av skämt. Eller inte av skämt överhuvudtaget. När jag insåg att jag nu inte kommer ha något liv fram till sommaren ville jag bara gråta. Precis då ser jag att Mange ringt så jag messar och frågar om allt är okej och så han hämtat barnen och han svarar: "Nä, det skulle väl du göra? Jag sitter i möte". Då ville jag bara kasta iväg mitt anteckningsblock och skrika. Hans "april april" sen alltså, åååååååhhhh! Påväg hem ringer jag Elma och berättar att jag överväger att lägga in mig på psyk och få antidepressivt, lugnande och sömntabletter. När jag berättar vilken handledare jag fått får jag bara ett "Faaan, lycka till Sofia!". Amen tack. Av tio studenter hon handledde i höstas fick två lägga fram. TVÅ! Min chans finns ju liksom inte då, hon hatar ju redan mig. Så vad ska jag göra nu? Vem skriver åt mig så jag kan äga henne? Bra belöning utlovas ;-)

Nä, men nu är jag påväg till universitetet igen då. Sitter på ett fullsmockat tåg, mellan två tjockisar så jag kan liksom inte röra mig. Känns som jag kan gå i ide nu och vakna igen i mitten av juni.
JAG ORKAR INTE DET HÄR!