Jag lägger pizzor

Ursäkta min frånvaro men jag spyr. Bokstavligt talat.
Kräkas är det värsta jag vet och jag brukar knappt göra det när jag är magsjuk. Jag håller liksom emot, idiot som jag är, för att istället få upp det genom näsan (fräscht, jag vet!)...
Men nu mådde jag så illa att jag var tvungen att köra fingrarna i halsen, kors i taket, det var nog min far som gjorde det senast på mig (när jag var typ 4 år)...
Så nu är det nog någon riktig mastodontmagsjuka som härjar här.
En sak som slog mig,
varför sprutar det tårar och snor när man spyr för? Är det för att man ska slippa se skiten som kommer upp?
Blä.

Var en sväng hos kuratorn tidigare. Idag pratade vi husköp, studerande och resor. Och som Mange sa: "Jag blir alldeles tårögd...Sist vi var där satt du och grät, idag skrattade du!". Ja, jag har tydligen sluppit den värsta biverkningen på medicinen (att man blir sämre dom första två veckorna!) för jag är verkligen glad och känner igen mig själv igen! Här behövs inte pratas om depression och ångest längre, det är liksom som bortfluget. Helt galet vad lite medicin kan göra. Nu har det ju bara gått en vecka, och igår hade jag ju en orka-ingenting-dag (men sådana dagar har man väl när man är "normal" också?), men vi hoppas det här håller i sig!

Nej, nu måste jag springa och hänga mig över toan igen :(