torsdag 18 februari 2010



Jag har stått på den stranden, både före och efter tsunamin. Vi skulle rest ner några veckor efter tsunamin (och gjorde ändå men valde Koh Samui istället- andra sidan)men dom tre bungalow vi skulle haft, som låg på stranden i Khao Lak, spolades bort av vågorna.
Nu var vi några veckor "ifrån" tsunamin men jag vet dom som satte sig på planet och lyfte mot Sverige igen bara gån timme innan vågen sköljde in. Eller han som flyttade från bungalow nere vid stranden till en längre upp i bergen, samma morgon, för att tuppen gal varje morgon. Eller dom som var ute på en dykbåt där kaptenen tyckte vattnet verkade "konstigt" och la sig i "lä" på rätt sida om en ö. Där folk skrev i gästboken påväg in i hamnen igen och tyckte "det var roligt med den stora vågen"! Skapligt chockade människor som måste kommit i hamn senare.
Eller den familj där sonen blev hundbiten kvällen innan så pappan var tvungen att ta honom till doktorn på juldagens morgon, samtidigt som mamman och dottern stannade på rummet, istället för att gå till stranden som dom brukade.
Då är det meningen att man ska leva!

1 kommentar: