Nojjig!

Åh, jag sitter här med jordens puckel på magen...Det är en liten rumpa som står rakt ut där! Samtidigt är det en liten häl eller armbåge som snurrar runt runt där inne och pressar ut mitt skinn så det känns som jag ska spricka! Jag längtar som en tok nu, verkligen inte till förlossningen, men tills han är ute!
Nu är jag en ny nojja...Nu har jag ställt in mig på en igångsättning (så jag är inte nervös att föda hemma på vardagsrumsgolvet ensam med Ellioth sittandes bredvid!) och det som skrämmer mig är att jag kanske kommer kvävas. Eller? Minns när jag födde Ellioth och jag krystade som en tok...Någon räknade till tio och jag var beredd att ta ett nytt andetag eftersom luften var slut men värken fortsatte och så gick det ju inte att andas in. Usch, läskigt. Jag vill inte kvävas. Det är ju som att drunkna och hur läskig är inte den tanken?
Men ut ska han ju, och det är just det ögonblicket jag längtar till, när han precis kommer ut och tar sitt första andetag!

Var iväg en sväng till Babyproffsen och hämtade ut vår nya babybox...Så nu står en ny blöjtunna på plats att börja användas. Var tvungen att handla lite småsaker inne på Maxi också och passade på att köpa ett paket New Born-blöjor. Dem här allra minsta, 2-4 kg. Jag hade glömt hur små dem var, och alltså också hur liten en bebis faktiskt är när han kommer ut.
Snart har jag en sån igen :)
Mange och jag låg och diskuterade igårkväll... Ska man verkligen kunna älska en till unge lika mycket som man älskar Ellioth? Vart ska man göra av all kärlek? Vi drunknar ju i den varje dag redan. Sen kändes det lite sorgligt... Tänk när alla ska komma och kika på bebisen, och han får all uppmärksamhet. Hur ledsen kommer inte Ellioth bli då när han försöker dra in alla i sitt rum och vill visa saker men dem bara vill titta på bebisen? Usch, så får det inte bli!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ska jag duka upp med mitt nya cravings, paprikor...Jag äter det som godis, det är helt galet gott!