Ellioth är världens lyckligaste när han är på dagis, och ännu lyckligare när han får springa ute och leka med morfar och bara arg och sur när han är med mig. Jag klarar ju ingenting, orkar knappt att sitta och leka med honom på golvet i fem minuter innan det känns som lillebror ska sprattla upp genom halsen på mig...
Och stackars Mange, han hinner knappt hem från jobbet förrän han måste börja styra här hemma...Idag har vi tvättstugan och jag klarar verkligen inte att kånka tväten upp och ner för trapporna, jag klarar ju inte ens att kånkamig själv upp och ner mer än en gång om dagen. Knappt det.
Känner mig så otillräcklig och värdelös!
Nu vill jag bara klämma ut den lilla där inne och gå ner några kilon (har iofs fortfarande bara gått upp 10 kg) så jag orkar lite mer...Suck och stön!
Måsta tacka min fina man, och min mamma & pappa för att de ställer upp så mycket nu!
Jag älskar er!
Idag tog vi en lång siesta igen, tills Johänna kom och väckte oss! Det var mysigt att prata lite skit med henne... Sen fick Ellioth gå ut med morfar, i över en timme, jag tror hans näsa fortfarande är röd :) Imorgon blir det täckjacka och täckbyxor till dagis, det börjar bli riktigt kallt!
Nu ska jag söva fisen...
Man ska lära sig i tid :) Det roliga var att han skrattade så han kiknade när han satt där under!
Ooops :)
Du är INTE värdelös! Tror hela din familj älskar dig mest av allt! Även om du är gravid. Men nu är de inte många veckor kvar.
SvaraRadera