Sitter i soffan med lappisen på magen,
är bitter...
Varför?
Ja, fråga inte mig. Jag vet inte.
Var på BVC med Ellioth i eftermiddags, efter det var han också bitter. Hela dagen hade vi pratat om att vi skulle åka till Lena, Ellioth hade tom övat på att säga Lena, och när vi kommer dit hugger hon en spruta i benet på honom. När hon väl hade skojat bort alla tårar med lite lek påminde hon honom om att han skulle visa sitt plåster för pappa när han kom hem och killen bröt ihop igen, twice. Andra gången sprutade det tårar ur ögonen men munnen knep han ihop till ett streck, helt knäpp tyst. Min stackars fis.
När vi kom hem och tog av honom byxorna fick han ju syn på plåstret där på låret, och bröt ihop igen. Ja, det är då inte lätt att vara liten och få en spruta...
Nu sover han dock hur gott somhelst i sin säng, och när han vaknar imorgon har han förhoppningsvis glömt hemskheterna han var med om idag.
Jag borde nog också krypa ner,
bitterfittan (jag) kanske behöver lite sömn helt enkelt!?
Natti!
Åh lilla killen då... Inte kul med sprutor!
SvaraRaderaNär fick Ellioth första sprutan?
Det känns nästan jobbigare att se sitt barn få en spruta än att få en själv kan jag tänka mig?!
Kram på er!