Depp.

En jobbig dag.

Var på "jobbet" en sväng för att möta Charlotte, chefen.
Vi var fyra som började samtidigt och hon fick bara behålla två. Lotten föll självklart på Sari, då dem behövde en finsktalande, och så Petra som jobbat så pass mycket mer än mig. Kimberley tackade självmant nej. Ingenting var personligt mot mig, och det kändes bra efteråt iaf.
Hon frågade flertalet gånger hur allt kändes, och jag var tvungen att hålla tillbaka tårarna.
Innerst inne känner jag mig helt förkrossad och när jag skulle gå kramade Charlotte mig och då fick jag rusa ut och sen brast allt...
Det kändes så vemodigt att gå därifrån.
Jag längtade efter att det skulle bli ny dag och få gå till jobbet.
Så typiskt att det ska bli såhär när man äntligen hittat ett ställe man trivs på.
Men Charlotte lovade att höra av sig om de behövde rekrytera nya, det hoppas jag verkligen hon gör.

Usch, känslan jag har inom mig kan jämföras med när en stor kärlek bryter upp med en.
Fy, jag har gråten i halsen hela tiden och det känns som jag går omkring och bär på en stor sten i hjärtat!

:(

Depp.