AVUNDSJUKA

Jag förstår inte hur folk kan ha så mycket bekymmer om mig och min blogg.
Varje dag trillar dessa "shyssta" kommentarer in,
"du ser konstig ut", "du har blivit white trash" osv, ja listan kan göras lång...
Jag väljer oftast att inte publicera kommentarerna,
så ni ser långt ifrån alla elakheter.

Jag förstår bara inte hur folk är funtade. Är det små barn som sitter och skriver eller är det vuxna som missat en stor del av sin uppfostring?
Jag tackar min mamma och pappa innerligt för den uppfostran jag fått och i den stod det klart och tydligt att man skulle uppmuntra människor, inte trycka ned dem.
Dem lärde mig också att alla elakheter grunnar sig i avundsjuka! Sen kunde nog jag tillägga, av egna erfarenheter, att man ibland var elak mot någon lite stackare, för att fortfarande få vara en i det "tuffa gänget"! Då var man ung, osäker och vågade inte stå upp mot andra!

Som liten, nu pratar vi 7-9 år, hade jag väldigt bra självförtroende...
Jag var ihop med alla killar i klassen samtidigt och var kompis med alla tjejer!
Det var en tid jag också var väldigt snäll mot alla...Jag gav bort leksaker och jag sa snälla saker.

Sen började ju mellanstadiet & högstadiet. Jag var väldigt sen i utvecklingen, bröt mig loss från dem "tuffa" och var väl egentligen "plugghästen". Folk var inte så schyssta mot mig, och självförtroendet gick i botten! Jag var aldrig elak mot någon annan, men jag kunde sitta och titta i min Okej-tidning, titta på en svinsnygg brud med stora, snygga tuttar och tänka att "usch vad fula tuttar", just för att jag själv inte hade några! Det är ju så man fungerar! Avundsjuka!

Sen kom gymnasietiden. Jag hittade världens snyggaste kille, svävade på moln för en stund, självförtroendet kom tillbaka och jag bara njöt av att vara! Hade världens bästa klasskompisar, alla var kompisar med alla, ja you name it!
Sen började nästa avsnitt, svartsjuka!...vilket ju också är en slags avundsjuka. Det var på dne tiden man hade Lunarstorm, killen flirtade med andra tjejer däröver, och visst, här skrev jag elaka kommentarer till folk. Till sådana tjejer jag kände mig hotad av och som jag egentligen tyckte var skitsnygga...

Därpå kom tiden efter gymnasiet. Hade väl några flingar med några killar, självförtroendet var lite sisodär och sen för ett par år sedan träffade jag ju Mange!
Han har alltid uppmuntrat mig, och gör fortfarande! Han fick mitt självförtroende att nå sin högsta nivå och det förändrade nog mig som person väldigt mycket!
Nu däremot, har jag väl halkat ner några nivåer sedan jag födde Ellioth. Kroppen ser verkligen inte ut som den gjorde innan och det är självklart sådant man mår dåligt över...Men sedan jag började träna, och känna att man faktiskt kan förändra det också, så har jag ändå fått tillbaka en stor del av självförtroendet!
Jag har också kommit så långt att jag kan sitta och titta på snygga tjejer, tänka att "åh sådär snygg vill jag också vara", alltså vara riktigt avundsjuk men ändå unna dem deras skönhet!
Detta beror nog till stor del av det förhållandet jag lever i idag. Ingen svartsjuka och mycket uppmuntran!

Sen är det ju det här med bloggar!
Man kan vara anonym och riktigt elak, och startar man en blogg får man räkna med at ta del av dessa elaka kommentarer också...Folk har dåligt självförtroende där ute, och är avundsjuka eller svartsjuka så det är bara gilla läget!
Jag tar inte åt mig av kommentarerna längre!

Var bara tvungen att skriva av mig lite!
Nu ska vi leka lite här,
sedan ska jag lägga upp lite bilder från gårdagens shopping :)