Man kan inte ens tänka, det är livsfarligt. Idag är sista dagen på min penicillinkur och när jag tog tabletterna imorse tänkte jag att nu måste ju grabbarna ändå ha klarat sig ifrån de vi haft iaf. Två timmar senare ringde dagis, Ellioth hade 39-graders feber. Jag höll på att go bananas där jag satt på bussen påväg till Emelie. Nu får det satan vara nog alltså! Mange fick i alla fall fara hem då jag var tvungen att skriva en obligatorisk uppgift. När jag kom hem vid 15-tiden hade Ellioth 39,6 i feber. Efter en Panodil somnade han gott och sover fortfarande. Stackaren! Och imorgon fyller han tre år och han såg så mycket fram emot att bli firad på dagis, att få sitta på den där kungatronen... Orättvist, big time!
Nu håller vi tummar och tår för att han blir frisk till sina två kalas i helgen!
Annars har jag fått lite plugg gjort nu på eftermiddagen. Läser en fet bok som på 125 sidor svarar på frågan "Vad är kunskap?". Jag skulle kunna nöja mig med en mening som svar, men akademiker som man nu är gäller det att vänja sig!
Nu har jag precis slagit in en massa paket. Plockade bort några, som vi istället sparar, då jag tyckte att det blev alldeles för många. Nu får han sex paket, vilket räcker mer än nog. Snart är det dags att krypa ner i sängen för att orka upp och sjunga tidigt imorgon!
Godkväll på er!
Min lilla sjukling här bredvid. Sista bilden på honom som 2-åring :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar