13.30 skulle jag vara uppe på förlossningen såg jag efter att ha kikat igenom gamla blogginlägg. Minns att jag var så nervös att jag ville kräkas. Det första de skulle göra vara att sticka hål på mina hinnor och jag fick andas in min älskade lustgas. Det gick hur bra somhelst och mina värkar kom igång direkt. Minns att verkligheten kom ifatt mig och jag fick panik. Nu gick det liksom inte att ångra sig och vänta på igångsättning till nästa helg istället utan nu skulle han ut. Men åh min älskade lustgas. Minns att jag stod och gungade mig igenom värkar, med godis i munnen samtidigt som jag sög i mig av gasen. Det var då jag knäckte kommentaren: "Älskling, det är inte varje lördag man får både lustgas och godis!" :) Vi hade en ganska trevlig stund där ett tag M och jag :) Senare blev värkarna helt galna och jag skulle få ryggbedövning. I mitt lustgasrus minns jag att läkaren kom in och jag bara sög och sög i mig av gasen. Minns att jag tänkte att jag kan låtsas att jag har värkar hela tiden (för jag skulle ju bara andas gas när jag hade värkar) så jag kunde andas lustgas hela tiden men glömde att jag var uppkopplad till den där skärmen där de såg att jag inte hade det. Minns då också hur jag tänkte att, aja de vet ju att man blir knäpp av lustgas så då får jag skylla på det. Man har liksom så knäppa tankar hela tiden. Ryggbedövning var inget att ha. Förlossningen med Ellioth gick så snabbt att jag inte hann med någon bedövning och denna förlossning gjorde minst lika ont. Minns att de tvingade in mig på toaletten för att kissa mitt bland alla verkar och att jag längtade sååå efter min lustgas. Kunde inte kissa då dn satans bedövningen hindrade mig så jag fick lägga mig på britsen så att de skulle kunna sätta en kateter på mig för att tömma mig på urin. Sekunderna innan har de känt på mig och jag var öppen 7 cm. Men medans de plockar fram katetrar och allt därtill får jag krystvärkar. Jag berättar att ungen minsann är påväg ut medan barnmorskan menar på att nej det är han inte alls för du är bara öppen 7 cm. Jag envisas om att han visst ska ut och då får jag medhåll av undersköterskan. Så jag börjar krysta, en krystvärk. På andra krystvärken sätter hon kateter och tömmer mig på urin. På tredje krystvärken är Elton ute. Däremellan hinner jag se porten till himmelriket, och inte bara en gång...
De tog inte mina hinnor förrän 15.30 och 20.23 var han ute. Så 5 timmar tog förlossningen. Jag mindes varför jag sa att jag aldrig mer skulle ha en unge efter Ellioths förlossning, och jag förstod mammor som aldrig skaffar mer än en unge. Men nu skulle jag mer än gärna klämma ut en till. När jag sitter och tittar tillbaka på bilder från förlossningen så blir jag alldeles tårögd. Föda barn är bra magiskt!
Kl. 20.23 för ett år sedan kikade den här klimpen på 3110 g ut.
En fettig liten prins :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar