Och dem här hemska bilderna ledde in mig på de där jävla jobbiga tankarna igen. Hans öron är utstående, no offense, och även om vi älskar hans öron så finns dom där jävla elaka ungarna där ute. Barn är elaka, så är det bara. Vår prins är dessutom världens snällaste unge så hur lätt kommer det inte vara att sätta sig på honom liksom?
Visst sänder man ut dubbla budskap om man genomför en operation men vad väger tyngst egentligen?
Säg att vi bestämmer oss för att operera hans öron. När han blir lite äldre och kikar på bilder på sig själv upptäcker han att från en dag till en annan går från att ha utstående öron till att inte ha det och han ifrågasätter det. Kommer han då tro att vi inte älskade honom som han var? Jag älskar varenda liten del av den ungen, utstående öron eller inte, det spelar verkligen ingen roll men så finns som sagt alla elaka barn där ute. Jag är helt enkelt så jävla rädd för att han ska bli mobbad. Enligt mig är han perfekt men barn ser, och barn talar utan att tänka. Jag kan inte riskera att han blir mobbad, jag kan bara inte det. Jag gör det här enbart för hans skull. Imorgon ringer jag vår BVC-sköterska för jag står inte ut med dom här tankarna längre. Jag vill operera hans öron, världens finaste öron. Världens finastes öron.
tisdag 5 oktober 2010
Du är perfekt som du är!
Idag kom bilderna från Ellioths dagisfotografering och jag var såå förväntanfull. Istället för att sitta och le framför fina bilder så bröt jag ihop... Första, andra och tredje bilden var okej. Vårt lilla charmtroll, söt som alltid, men med munnen som ett streck. På de åtta resterande bilderna tokskrattade han med hela munnen öppen, sådär som bara vår Ellioth kan. Hans leende gick verkligen genom bilderna rakt in i hjärtat MEN sen var det det här med hans öron och ljussättningen. Visst, grabben har utstående öron (världens finaste öron!) men då kanske det inte passar sig med den ljussättningen. Ena örat ser helt normalt ut medan det andra lyser rött. Det ser verkligen inklippt ut och när man ändrar bilden till svartvit ser örat ut som en svart klutt istället :(
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag skulle nog vänta med operation tills han själv "ber" om det eller om ni märker att han mar daligt av det. Inte säkert att han kommer bli mobbad för det, en bekant till mig har utstaende öron och hon har aldrig blivit retad för det (även hon världens snällaste och lätt att "sätta" sig pa), men hon har själv alltid hatat sina öron.
SvaraRaderadet bästa du kan göra är att tala om för honom att han är perfekt precis som han är, ingenting ska få ändra det. ge honom en bra självkänsla (det gör du säkert redan) från början så vet han vad som är rätt och fel och hur man behandlar medmänniskor och förstår också att det är de andra barnen det är fel på om de skulle retas. dessutom är det JÄTTEviktigt att ha en öppen relation och tidigt visa barnen att de kan komma med ALLT till sina föräldrar, oavsett vad. Jag talar av egen erfarenhet, gick instängd i mig själv i tre år och jag har inga utåtstående öron eller annan olikhet för den delen. Jag skulle aldrig heller ta att mitt barn blir retat i skolan. Det gäller nog att ha en öppen dialog med skolan redan från början också så man vet att dem är uppmärksamma och reagerar. Oj, nu blev det långt men jag brinner verkligen för barns välmående. :)
SvaraRaderaSofia neeej gör det inte! Låt inte operera hans öron! Det är inte alls rätt väg!
SvaraRaderaDet ni måste och kan göra som föräldrar är att aaalltid visa honom att han är fin just som han är, att han är unik, och att ni älskar honom mest i hela världen, varenda liten del av honom!
Visa honom det, och lär honom att alltid stå på sig.
Visst barn kan vara fruktansvärt elaka av den enkla anledningen att de inte vet bättre, att de inte fått lära sig att alla är vi olika, både innuti och utanpå. Vi måste lära våra barn det! Och att alla oavsett yttre är lika mycket värda!
Jag tycker verkligen inte att ni ska låta operera hans öron i "förebyggande syfte" "han kan bli mobbad.. etc."
Va sänder det ut för signaler?
Va ni svara då han ser tillbaka på gamla foton och ser att öronen såg annorlunda ut då? "Vi valde att operera din öron för vi var rädda att du skulle kunna bli mobbad."
"Varför skulle jag bli mobbad?"
"För dina öron stog ut.."
Hör du inte själv? Det är inte klokt.
Denna fina lille kille är ju skapt så, han är verkligen så fin, precis som han är! Man ska vara tacksam att man har öron att höra med. Det kunde varit värre.. han kunde varit döv.
Vi är alla olika. Unika och fantastiska. För hur fantastiskt är det inte med våra kroppar och hur de fungerar? Hur lilla Ellioth en gång bara va ett litet embryo och växte innuti dig? Han är ju ditt och Magnus verk!
Jag vet att ni är så stolta över honom, det ska ni vara.
Håll kvar vid den stoltheten, den lyckan och kärleken över honom. Visa honom och lär honom.
Skulle det komma till en punkt i livet då han själv önskar operera sina öron, så ska ni finnas där för honom, ännu en gång förklara att han är fin som han är, men stötta honom om han verkligen bestämt sig.
Det är idiotiskt att agera i förebyggande syfte när det kommer till något sånt här.
Sofia, du är hans mamma, du vet att det här bara är ytligheter! Han mår inte dåligt över sina öron, gör du?
Tänk väldigt noga efter! Vill ni verkligen ändra på honom i förebyggande syfte?
Min dotter är 1 år, och hon har rätt utåtstående öron hon med. Men lika glad för det är hon, och likaså jag! Jag är mamma till världens finaste och underbaraste lilla tjej. Hon är ett sant litet mirakel, det är vi alla.
Det var hon som låg i min mage, det var hon vi längtade så efter. Vi älskar henne, varenda liten del av henne, mest av allt i hela världen!
Och min uppgift som förälder att att alltid visa det! Jag kommer alltid, alltid tala om för och visa henne att hon är värdefull, att hon är bra och fin just som hon är, och det bästa som någonsin hänt oss! Att vi alltid, alltid kommer att finnas där för henne.
Varm kram till dig Sofia! Jag hoppas verkligen du är så förnuftig och tänker över det här! Och så fort du någonsin börjar tvivla, då din egen osäkerhet sköljer över dig, så kom ihåg att han är ett barn, ett oskyldigt litet barn. Han är unik, ditt och Magnus lilla mirakel!