Botox

Jag lever och krigar på med jobb, familjeliv, träning och diet. En gång kommer det fuskas under denna diet och det var i fredags. Jag var på galej, Oktoberfest, med mina fantastiska kollegor och vi hade galet kul. Igår mådde jag dock som jag förtjänade men det var det verkligen värt!

Idag har vi varit ute i skogen och plockat svamp hela familjen, supermys! Därefter drog jag till gymmet och gjorde veckans värsta pass. Slaktade verkligen röven och kan knappt gå. Åkte hem och preppade matlådor och nu ska barn nattas innan alla kvällbestyr kan börja...

Imorgon ska jag göra ett ingrepp under narkos och jag är så fruktansvärt nervös. Jag ska få en botoxinjektion där botoxen faktiskt kommer användas för det den egentligen är till för, muskelavslappning. Förhoppningsvis kommer jag må så himla mycket bättre efteråt och slippa värk! Wish me luck!

En helg i Skåne

En mysig helg i Skåne är nu till ända. Ebbe har döpts och tanken var att vi skulle åka ner hela familjen. Då M var hängig och Elvis fortfarande var lite förkyld fick de (+Ellioth) stanna hemma och jag och Elton åkte ensamma. Mysigt med egentid med min Mellis men såklart saknade vi de andra! Så igår strax efter 10 började vi kötta 45 mil ner och idag har vi gasat 45 mil hem. Mys med min barndomsvän och ett fint dop däremellan gjorde det såklart värt det!

Imorgon har jag klarat en vecka med mitt kost- och träningsschema helt utan fusk. Jag hade med mig matlådor i helgen och fick tom värma dem och äta när Elton åt på Mc Donalds på vägen :) Invägning imorgon, vi får se om jag blir glad eller ledsen...

Luciaformen 2017

Gjort min första dag på kost- och träningsschemat för Luciaformen 2017. På 12 veckor (11 för mig eftersom min bukplastik...) ska denna sönderstressade mammakropp förhoppningsvis gå från nuvarande 63 kg till 55 kg och till det ska kroppen bli tightare och starkare! Nu kör vi, jag tänker vinna detta!

Sitter med största skämskudden men det här är den nakna sanningen... Förhoppningsvis kommer jag vara desto stoltare över bilderna som kommer upp lagom till Lucia!

Mot väggen?

Tuff vecka. I måndags åkte jag hem från jobbet på em då förskolan ringde och berättade att två barn kräkts. Hämtade hem Elvis då han var förkyld och var hemma och vabbade på tisdagen. Vi hade en mysig dag hos mormor och morfar och fick även till en mysig promenad längs Göta kanal tillsammans med Emma och Migo. På onsdagen var det inga nya fall av magsjuka och Elvis var piggare så då var vi tillbaka på förskola och jobb. Samma sak torsdag men på kvällen när vi skulle lägga oss vaknade Elvis med över 39 i feber. Mange var hemma och vabbade igår och jag jobbade och handlade. Inatt vaknade jag av att Elvis satt upp i sängen och hostade jättekonstigt. Han fick inte luft ordentligt och fick panik och började gråta, då blev det ännu värre. Tempen visade 40,5 och jag svepte in honom i ett täcke och satte mig med honom ute. Mange bytte av efter en stund. Elvis fick lättare att andas och somnade efter en stund. Troligtvis krupp efter en stunds googlande. Ingen av de andra barnen har haft det så jag fick lite smått panik.

Idag har vi varit hemma och myst. Eller jag var en tur på gymmet med Karro på morgonen och sedan tog jag även en löptur på eftermiddagen. Jag mår inget vidare "tydligen"... Sov 14 h inatt och 1,5 h på eftermiddagen och är trots det helt slut och med väldigt kort stubin. Måste försöka lugna ner mig så jag inte faller tillbaka i spåret mot väggen igen... Men hur fasen gör man det med jobb, läslyft, handledarutbildning och familj, hus och allt vad det innebär?

Jobbet är inte livet

En vecka sedan, konstigt. Lite abstinens. Det finns ju rätt mycket att berätta om livet, även om vardagar nästan till 100% består av jobb och att lämna, hämta, utfodra barn.

Denna vecka svischade förbi. Två dagar tillbringades på annan ort tillsammans med alla fina kollegor. Grymma föreläsningar på det som jag verkligen uppskattade.

Har dock dragit på mig en jävlig och seg förkylning. Var riktigt dålig i veckan men helgen har varit hemsk. Som att jag blev sämre när jag fick vila. Knäppa kropp. Skulle behöva sjukskriva mig imorgon men det går verkligen inte så jag får kämpa på!

Om en vecka går jag på en tävling och den resan måste ni ju få hänga med på. Jag får dock avsluta lite tidigare då min operation är tidigarelagd... Mer om det...

Nu lite mys på soffan innan jag stupar!

Fegisar

Vet ni vad det värsta jag vet är? Det är människor som inte vågar stå upp för sig själva. Eller som inte vågar stå upp för andra. Som lever i lögn, som målar upp falska bilder. De flesta brudar är sådana. Fegisar! Enda gången de törs är bakom "anonyma" inlägg på nätet. Tänk om alla varit män, eller som mig, pojkflicka. Herrejävlar vad världen hade sett annorlunda ut då! Och satan i gatan vad skönt det hade varit att slippa att höra alla brudars gnäll bakom andras ryggar!
Det är just för detta som jag får så mycket skit, för att jag vågar säga vad jag tycker! Men jag tar gärna det, för jag kommer för alltid stå upp för mig själv! Nog om det, för nu...

Majgad vad jag fått känna att jag lever idag. Inte nog med halsontet och feber, varenda liten del av kroppen har värkt. Det var nästan så jag tog en tripp till sjukhuset för en röntgen för att se att jag var hel... Det känns liksom som jag brutit både armar, ben och bröst. Vid magen känns det som att kroppen är delad. Men det var det så klart värt för Actionrun var sååå kul!

Har haft min egna lilla husdoktor som tittat till mig idag ❤️

Kluven och Actionrun

Jag vet inte hur jag ska göra med bloggen, jag känner mig så kluven... Den har ju liksom varit min klagomur samtidigt som en vanlig dagbok. Jag älskar att bläddra tillbaka och läsa om de resor vi gjort men även om små tokigheter barnen gjort som jag skrivit ner här. Bloggen har varit en stor del av mitt liv så himla länge, men nu har den börjat hamna lite i glömska. Dessutom har jag hotats av uppsägning om jag nämner något om mitt arbete och arbetet är ju liksom det som tar upp den största delen av min vardag. Så jag vet inte huruvida detta blir ett slut, en fortsättning eller en nystart. Jag måste fundera vidare...

Idag gjorde jag något fasligt kul, eller vi... Mange och jag sprang tillsammans ett lopp i Norrköping, Actionrun. 5 km, 30 hinder och nästan en timme senare var jag mer död än levande. Jag överträffade dessutom mig själv flera gånger med att fixa hinder trots att hjärnan skrek av skräck. Jag var livrädd när jag exempelvis kröp under en lastbil som förde ett fasligt liv och jag fick cellskräck eller när jag kröp över ringar över kolsvart vatten för att komma iland och vilja kräkas. På ett ställe skulle man springa på plaströr över strömmen och av cirka 20 som sprang före klarade en det medan resten föll i och många gjorde sig illa. Jag vågade inte men tvingades slänga mig ut i det kolsvarta, iskalla vattnet och simma. Fick smått panik av kylan och det svartnade för ögonen, skitläskigt. Men över kom jag tillslut. Flera hinder var jag för kort för men då fick Mange hjälpa mig över. Några hinder var omöjliga och då fick vi göra burpees istället... Sjukt kul men sjukt jobbigt och imorgon räknar jag med att alla blåmärken träder fram!

Nu ligger jag dock nerbäddad i sängen. Hade ont i halsen när jag vaknade och efter en timme med typ 200 i puls och diverse kallbad har jag ny fått feber och halsen smärtar än mer. Blä, jag har verkligen inte tid att vara sjuk!