Less, besviken, förbannad, ja det beskriver mig ganska bra just nu!
Igår konstaterade ju en läkare dubbelsidig öroninflammation på Elvis och idag har vi tragglat med penicillinet. Första dosen spottade han och andra dosen kom upp i tre stora kaskadspyor. På det tror han att allt vi bjuder honom på är penicillin så han har vägrat både mat, ersättning och vätska (vatten, juice, saft). Hämtade ut en ny sort penicillin, med fruktsmak, men det spottade han. Hela eftermiddagen lade vi på att försöka få i honom någon form av föda/vätska och på någon timme lyckades vi till slut få i honom cirka 100 ml ersättning vilket resulterat i en trött och hängig kille. Jag ringde 1177 igen för att ännu en gång få byta penicillin och eftersom han inte ville äta ville de titta på honom igen så vid 20.45 checkade vi in på jourcentralen igen där vi fick träffa världens drygaste läkare. Han läste vad kollegan skrivit igår, tittade Elvis i öronen och gav ett nytt utlåtande: "Ja, han är ju röd och irriterad i öronen men jag skulle inte kalla det öroninflammation... Så skit i penicillinet!". "Okej?" svarade jag frågande. "Ja, när små barn har feber och man inte direkt hittar något brukar man säga att de har öroninflammation...". Oookej. "Och hur ska vi göra nu när han vägrar äta?" frågade jag. "Äh, var inte så orolig. Slutar han kissa kan du ju höra av dig igen, men ha lite is i magen!". Okej liksom, bra råd. Så nu har vi tvingat i ungen penicillin i onödan och nu vägrar han därför äta, för ingenting. Och febern är fortfarande kvar så något är ju fel och kvar står vi frågande. Inte har vi lyckats få i honom mer ersättning heller. Men nä, slutar han kissa får vi väl ha lite "is i magen" och sen höra av oss igen då. "Men barn är ju sådär, de behöver inte mat...". Okej.
Älskade lilla, ät nu och bli frisk ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar