Min tanke att operera brösten uppkom egentligen för sju år sedan, efter att ha ammat Ellioth. Redan då började dem hänga en aning. Jag blev ju ganska snart gravid med Elton, honom ammade jag sedan bara någon månad men det var tillräckligt för att dem skulle hänga ännu mer. Något år efter Elton kom började jag min vikteresa efter graviditeterna och gick ner 15 kg. Efter att först ha gått upp 30 kg med Ellioth, och sedan ner 24 av dem igen gjorde också sitt för brösten. Från ganska stora bröst innan första graviditeten (som jag älskade och mer än gärna solade topless), till gigantiska och för att sedan krympa till lite mindre än innan graviditeterna. Lägg till två omgångar amning på det och nej, det var inte så snyggt. Dock drog skinnet ihop sig och något halvår innan jag blev gravid med Elvis började jag gilla mina bröst igen och tänkte inte på någon bröstoperation längre. Sedan blev jag gravid en tredje gång, gick upp 20 kg under den graviditeten och sedan fylldes brösten med mjölk och blev gigantiska igen. Ammade Elvis i tre månader, började gå ner i vikt igen och nu med 6 kg kvar till startvikt hänger brösten där som några halvtomma skinnpåsar och jag känner mig inte alls tillfreds. Men som sagt, nu är operationen bokad och ingen är lyckligare än jag! Jag gör det endast för min egen skull och mitt välmående, M stöttar mig i mitt beslut men tycker jag är fin som jag är!
Jag har fått Plastikakademin och Gunnar Kratz rekommenderad av både vänner och släkt. Jag har en kompis som gjort sin bröstoperation hos honom och hon har enligt mig sjukt snygga tuttar. Jag har självklart ändå googlat sönder Gunnar men har i princip bara hittat positiv feedback om honom. Han är inte bara läkare utan även professor inom plastikkirurgi och till Plastikakademin kommer människor från hela landet för att operera sig då det är en klinik med mycket gott rykte!
Mitt möte med Gunnar igår, jag säger bara; wow vilken karl! Efter att vi pratat med varandra i kanske två minuter bad han mig ta av mig tröjan för att känna, klämma och mäta och det kändes som det mest naturliga i världen! "De ser ut som ett par vanliga urammade bröst!" tjoade han innan han mätte vidare...:) Han gick igenom hur en operation går till, han visade implantat och vi pratade storlek innan han även gick in på komplikationer och risker. Jag kände mig jättetrygg med honom och ser fram emot operationen och resultatet! Dock är jag sjukt nervös och livrädd för smärtan efteråt! MEN vill man vara fin, får man lida pin, eller hur?:)
Nu ska jag i några veckor prova ut vilken storlek jag vill ha på inlägget genom att gå runt med rispåsar i Bh:n, jag kommer lägga in någonstans mellan 250-325 ml...:)
Men ni ska få följa med på resan... Både med planering och utprovning nu innan operation och sedan även efteråt med läkning och resultat!
Såhär såg dem ut innan graviditeterna och satan som jag gillade dem! Jag har dock en känsla av att det kan bli ännu bättre efter en operation :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar