Magnus och jag på min bästa vän Helenas bröllop 2013.
Jag hade en ny läsare häromdagen som hade lite frågor kring mig och Magnus och bad mig länka henne till något äldre inlägg om jag så hade men jag tror faktiskt inte jag skrivit om hur vi träffades och så vidare, så här kommer det...
Det var på juldagen 2006, jag och min vän Elin stod och shakade på dansgolvet på BK när hon sade att bartendern hela tiden stirrade på mig. Jag brydde mig inte så mycket, jag var redan i ett förhållande (även om det knakade i fogarna där). En stund senare säger Elin att han nog vill bjuda mig på en drink (jag dansade med ryggen mot honom) och när jag vänder mig om hänger han över baren med en drink i handen och pekar på mig. Jag tog blygt emot den och tackade och gick (den var skitäcklig, jag gillar ju inte drinkar!). Han fortsatte flirta hela kvällen och när det var dags att gå hem tyckte Elin att jag borde ta hans nummer men jag var inte så intresserad så hon gick fram för att be om numret varvid han ville att jag själv skulle komma fram. Jag sket i det först och hämtade min jacka men vände tillbaka och jäklar vilken trevlig prick han var. Påväg hem skickade jag ett sms till honom med orden "Snyggast ever" och när jag vaknade på morgonen hade jag fått ett sms med en förfrågan om en dejt. Vi träffades några gånger men sedan åkte jag till Thailand med min dåvarande pojkvän. Det var kaos, vi bråkade hela tiden och någonstans där och då tog det slut. Jag och Magnus sms:ade lite under resan och när jag kom hem träffades vi igen. Tre veckor efter att jag kom hem bjöd Magnus mig tillbaka till Thailand. Vi hade det fantastiskt trevligt och när vi kom hem blev vi väl officiellt ett par. Det här var mannen i mitt liv, han som skulle bli pappa till mina barn, jag visste det. Vi flyttade ganska direkt ihop i en lägenhet i Vasastan och tre månader senare var vi gravida med Ellioth. Under tiden jag var gravid slutade Mange jobba som bartender och fick jobb som säljare på ett företag i Söderköping.
Den 10 mars 2008 föddes Ellioth och mitt liv var på något sätt komplett. Jag hade längtat efter barn så länge, trots att jag bara var 23 år (skulle fylla 24). I januari 2009 åkte vi till Thailand där vi även gifte oss, barfota på en strand, superromantiskt! Min mamma och pappa, Manges föräldrar, min morbror och moster och min Helena och hennes Måns var närvarande <3.
När vi kom hem från Thailand flyttade vi in i vår bostadsrätt i Johannelund och i november samma år kom lillebror Elton till världen. Där trivdes vi bra, Mange jobbade på i Söderköping och jag började plugga till lärare på universitetet...
I början på 2013 sålde vi vår lägenhet i Johannelund (marknaden var så bra!) och satte oss i en hyresrätt i väntan på ett hus. Innan vi flyttat hade vi dock köpt radhuset i Malmslätt, där vi bor idag, men kvinnan som bodde här väntade på nybygge så vi fick ändå mellanlanda i en hyresrätt i Haninge i ett halvår. I samma veva som vi sålde i Johannelund fick Mange ett nytt jobb här i Linköping och vi firade (han hade tidigare 45 min enkel väg till jobbet och nu blev det ist 10 min).
Förra sommaren 2014, skulle jag ta examen som både lärare i matematik och no i låg- och mellanstadiet men också som förskollärare. Jag började därför på våren kasta ut massor jobbansökningar för att garantera ett jobb till jag var klar. Jag sökte 18 jobb, fick komma på 17 intervjuer och när jag hade blivit erbjuden 5 jobb fick jag börja avboka intervjuerna. Jag fick fast tjänst på en förskola och vi som hade påbörjat bebisverkstad fick pausa den. Dock visste vi inte att jag redan var gravid så efter att bara ha jobbat två månader fick jag släppa den bomben till min chef, som ändå tog det bra!
Och nu står vi här idag, jag (snart) 31 år, Mange 32 (nej, det skiljer faktiskt inte mer mellan oss!) med tre barn (Elvis kom i januari iår), radhus och ett varsitt fast jobb!
Livet, och framförallt förhållandet är en bergochdalbana. Vi har långt ifrån ett sådant där "vi-studsar-runt-på-rosa-moln"-förhållande för vi bråkar och diskuterar skiljsmässa var och varannan dag. Men där innanför finns ändå den där djupt, äkta kärleken och bråkar man inte uppskattar man ju inte heller de bra stunderna <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar