Jag läser ju om barn i behov av särskilt stöd i den kursen jag läser nu. Jag pratade med en pedagog idag och mitt barn är tydligen ett sånt barn. Ett utåtagerande barn som behöver stöd. Hopp. Det kändes väl både bra och dåligt. Skulle han få en resurs skulle det ju antagligen bli bättre. Detta var tydligen ganska vanligt bland 4-åringar och i deras kris. Kanske hjälper två veckor i Thailand bara, men vi får väl se.
Tålamodet testades även påväg hem idag. Gick 20 minuter tidigare från föreläsningen för att hinna med ett tidigare tåg. Som inte kunde stänga dörrarna och blev fast på stationen. Jag fick därför likväl ta det senare tåget och surade hela vägen hem.
Hämtade kids men hann bara hem och vända för att åka och fixa fransarna! Bästa Amra skjutsade mig hem sedan, lyx <3
Nu ligger jag bänkad framför PH!
Trevlig kväll hörrni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar