Det här är min pappa. Världens finaste, bästa pappa! Jag vet att ni fortfarande sitter och stirrar på bilden och tänker; vad fasen är det där? För att citera min minsta; "Han ser lite otäck ut!". Och ja, för vissa gör han nog det. När man befinner sig på offentliga platser tillsammans med honom rynkar människor på näsan, stirrar på honom och viskar. Han bryr sig inte själv, det är jag som ser.
Det där hemska hålet han har i huvudet, i ansiktet, är resultatet av hudcancer. Precis som så många av er där ute har min pappa varit en soldyrkare. En sådan som alltid bara behövt tittat på solen så har han blivit brun. Eller snarare kolsvart. Han har aldrig varit känslig och i princip aldrig bränt sig.
Det började som godartad cancer, som fläckar som frystes bort, men övergick till elakartad cancer. Han fick en stor böld de var tvungna att operera bort, som alltså visade sig vara elakartad cancer. De fick inte bort all cancer under första operationen så de fick göra en till där de tog bort ännu mer av vad jag vill kalla hans ansikte. De fick transplantera hud från hans lår för att täcka hålet, därav har han inte samma hudton där i.
Nu är ju detta hål en droppe i havet om vi tänker på att han faktiskt bekämpat cancern! Men det är ju långt ifrån vackert, och det värsta, det kan komma tillbaka när han minst anar det. Varsomhelst!
Man kan förebygga hudcancer och med detta inlägg vill jag bara upplysa er om vikten av att faktiskt använda solskyddsfaktor! Jag kan säga att jag skrattar inte längre när någon ber mig att jag ska smörja in mig när jag börjar bli lite röd...
