Nu är jag tillbaka i terapin igen, det tog bara idioterna 8 månader att lösa en tid åt mig fast de lovat mig ett uppehåll på max två månader... Ja, nu ska jag alltså bli av med den här tandläkarrädslan en gång för alla. Trots att det som sagt var 8 månader sedan sist så tog jag en spruta idag. Visst var det med tårar som resultat men jag gjorde det, jag fixade det! Dessutom fick jag besked att jag hade ett hål och då bröt jag ihop. När jag vet att jag måste fixa något så tappar jag motivationen. Har jag dock ingen press på mig så är jag mer villig att kämpa på, typiskt...
Blev raggad på hos tandläkaren också, av en utvecklingsstörd. Det började med att han knuffade till mig när jag stod och fifflade med porttelefonen till tandläkaren. Väl i väntrummet satte han sig bredvid mig och tjuvlyssnade på Manges och mitt telefonsamtal för att sedan fråga om han skulle slå den som sparkat mig (vilken var Elton som legat mellan oss inatt). Sedan sa han att han glömde bort portkoden för han blev så uppspelt när han såg mig och avslutade meningen med: "Och vad jag tänkte på ska vi nog inte prata om här, hehehehe!". Alltså, usch... Den uppvaktningen kunde gärna uteblivit!
Nehej, dags att ta en panodil och sätta igång med hemtentan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar