Går han i sömnen bara?

Usch, dagen igår slutade inget vidare. Inte långt efter Ellioth somnat började han prata inne i sängen. Jag går in till honom men han bara stirrar rakt ut i luften och mumlar massor konstigt. Det går liksom inte få kontakt med honom. Jag blir ju livrädd eftersom han agerat såhär när han var yngre och hade feberkramper och skulle det vara det är det ju ambulans direkt. Men jag tar febern och han har bara 35 grader. Jag får kontakt med honom en liten stund men sedan är han helt borta igen och stel som en pinne. Detta pågår någon kvart och sedan somnar han igen. Jag kollar till honom var femte minut och när jag kommer in efter en timme typ ligger han och stirrar rakt upp i taket. Jag blir livrädd igen och försöker få liv i honom men det går inte, han svamlar bara. Jag ringer Mange (som är i Göteborg, vad ska han göra liksom?) och han försöker prata med honom över telefon men det går inte. Jag hämtar saft och försöker få i honom och då vaknar han till lite och kan svara på frågor Mange ställer över telefonen. Men så blir han helt stel igen och okontaktbar. Jag ringer Sofia i panik som springer hit och är här på typ två minuter. Då börjar han vakna till igen och Sofia bär in honom till soffan och då är han med igen. När vi frågar hur han mår svarar han att det känns som han är uppochner. Han har ingen feber (36 grader här) men det rinner om honom. Han är vaken med oss en stund och sedan somnar han och sover resten av natten. Inte jag dock, jag har varit vaken för att kolla till honom hela tiden. Vad är detta? Det har ju hänt förut och händer typ 2-3 gånger om året... "Går" han i sömnen bara? Ska man söka för det? Så typiskt att det ska hända när man är ensam också :(

Godmorgon iaf, dags att göda kidsen (som är pigga och glada, och ja, Ellioth är som vanligt!)!