Chocken har lagt sig lite men jag har aldrig varit så nära döden som jag var igår. Vi hade precis lämnat Smålandsstenar och begav oss iväg på en kolsvart Nissastig i 80 km/h. Efter bara några kilometer får jag möte, vilken bländar mig och sedan ser jag något vitt i ögonvrån. I samma veva skriker Elma rakt ut och då är en älg påväg upp på vägen bakom denna mötande bil. Jag ställer mig på bromsen, väjer ut i mötande fil (jag hör fortfarande abs:en i huvudet) då älgen stannar på min sida vägen då ett ganska högt vägräcke gör henne förvirrad. Jag får möte igen så jag svänger in precis bakom älgen och touchar den med sidospegeln. När jag svänger in kör jag i cirka 10 km/h och i den hastigheten rullar jag sedan vidare till en parkeringsficka en bit fram. Där bryter jag ihop och skakar som ett asplöv. Elma var också chockad. Så groteskt stor en älg är sedan! När jag touchade den tittade jag åt sidan och då såg jag bara benen och undersidan på magen på den. Hade vi haft möte hade vi varit döda idag för då hade vi smällt rakt in i älgen, alternativt rakt in i vägräcket och då hade vi antagligen även klippt älgen. Och en älg tynger väl ner hela taket på en bil? Och får den in hovarna blir man ihjälsparkad?! Hemska tanke. Jag har aldrig annars, på mina 11 år i trafiken, behövt bromsa för något vilt och än mindre har jag någonsin behövt tvärnita. När något sånt här händer inser man hur skärpt man behöver vara i trafiken. På mindre än en sekund gjorde jag flera avgörande val som räddade våra liv. Tillsammans med att vi hade turen att inte just då ha möte! Ja, jisses... Jag kör inte bil i mörker på någon väg som saknar viltstängsel nu på ett tag i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar