Vilken pärs alltså, både fysiskt och psykiskt! Och vad lite kiss kan göra en lycklig!:)
Jag är alltså hemma då jag lyckades kissa för egen maskin efter en stund i förmiddags! Tårarna (-lycko) sprutade och jag gjorde high five med min man som stod och stöttade mig, lite kiss hade hamnat i toan! Jag duschade och packade ihop mina grejer snabbt för att kunna fara där ifrån och slippa parfymdoften och den hemska sköterskan! Jag fick komma hem till vårt fina, nystädade (fantastiska man!) väldoftande hem och bädda ner mig i vår säng! Grabbarna var först iväg med mormor och morfar men sedan kom dem hem och pussades och kramades (lyckotårar föll igen!) och nu njuter jag av att höra dem leka i rummet bredvid! Älskade familj, älskade hem <3
Dock är jag mer död än levande... Såren från operationen (även att det bara är tre stycken gånger ca 2 cm) plågar mig tillsammans med hals-och bröstkorgsmärtor från tuben jag hade under operationen. Men jag har fått med mig ett par starka tabletter hem som får mig lite mer välmående för en stund iaf!
Och leggings är jättetråkigt men det är ju vad jag får bo i ett tag framöver nu... Det finns liksom ingen plats för någon jeanslinning att skava där mellan såren :(
På tal om sura, idiotiska sjuksköterskor så stötte jag på två änglar också! Uppe på KAVA fanns det två tjejer som speciellt stöttade och förgyllde mina dagar! Jag ska sända in dagens ros till dem när jag orkar... Iaf, Emelie & Frida, där snackar vi två undersköterskor/sköterskor på rätt plats! Tack <3
Jag grät när jag åkte ifrån den avdelningen, då gav Emelie mig en kram, bara en sådan sak... Medmänsklighet när den är som bäst!
Tack igen till alla er som stöttat och peppat mig här på bloggen, på facebook, via sms och telefonsamtal! Speciellt tack till Jessica som körde upp mig <3, bästa Elma som bar omkring på mitt kiss <3, min fantastiska man, mamma och pappa och Jocke som var uppe och hälsade på mig <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar