Igårkväll trillade jag in på två hemska, sorgliga, tragiska bloggar. Den ena där dottern, 2 månader gammal gick bort i RS-virus och den andra där deras 3,5-åring blev överkörd av tåget. Jag grät när jag läste och var tvungen att gå in och lägga mig och snuffa mina prinsar i nacken en stund. Deras hår blev helt vått av mina tårar. Jag tänkte att jag verkligen ska ta tillvara på varje dag jag får med min fina familj för man vet inte vad som står runt knuten, tyvärr. Jag är inte troende kristen, och det händer inte ofta, men ibland försöker jag... Jag knäppte händerna och bad för en liten kämpe...
Och så vaknade jag imorse och möttes av två grabbar som redan då de öppnade ögonen och sade godmorgon hade valt att trotsa sönder. Jag tänkte på bloggarna jag läst, på hur orättvist livet är och att jag borde vara glad och tacksam MEN till slut rann det över. Jag tog tag i Elton och satte honom framför mig, jag röt åt honom och smällde igen dörren så jag trodde att den skulle trilla bort. Direkt kommer den där ångesten och när han senare (efter att ha tänkt över vad han gjort!) kom ut efter en stund kramade och pussade mig och sa förlåt började jag gråta. Jag vill inte bli sådär arg på mina barn, jag hatar det. Men den där trotsen alltså, fan måste den finnas? Den förstör...
En sväng till Stadium på det, shopping får en alltid på bättre humör! Ellioth valde direkt en färgglad Adidas-tröja, och jag en svart. En rosa mysdress (100 kr för två delar, kap!) även den till Ellioth, träningsshorts till mig och badshorts till min far och M (14,50 kr/st) var några av fynden!
Nu ska vi fara och busa med familjen Theo, Hugo och Ida och sedan är det simskola. Efter simskolan ska jag storhandla... Full rulle med andra ord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar