Jag har legat och sövt Ellioth precis och förundrats över vilken fantastisk liten människa han är. Han har så mycket funderingar kring så mycket och mitt i allt det har han ett så stort hjärta. Han har bekymmer och bryr sig så mycket om andra.
Just nu kretsar hans liv mycket kring ett annat litet liv, Agnes. Dagisfröknarna har berättat att Ellioth och Agnes kan sitta på gungan och diskutera hela förmiddagarna. Sedan kommer han hem till oss och berättar: "Agnes och jag ska bli kära när vi blir stora, har hon bestämt. Vi ska ha två barn för det vill jag men Agnes vill ha många men vi har bestämt två. När farmor och farfar dör ska Agnes och jag ha deras båt. Och när mormor och morfar dör ska vi bo i deras hus". Lilla hjärtat<3
Och när vi låg och pratade nu i sängen så frågade han mig om mina bristningar på magen: "Är du ledsen för att din mage fick lite sprickor när jag låg i din mage?" och så fortsatte han: "Du är ju så fin mamma, och så snäll, då gör ju inte sprickorna så mycket väl?". Älskade, älskade unge <3
Sedan knäcker han:
"Åt du is när jag låg i din mage?", och jag var ju helt tokig i is när jag var gravid med honom, då fortsätter han: "jag minns att jag frös så då...!". Ährm, och där kände jag att det blev lite scary! Har de pratat om att gravida äter is på dagis tro? Jag måste fråga imorgon!
Vad vore jag utan dina andetag? <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar