PERFEKTIONISM- Såklart!

Klockan 18.19 den 10 mars 2008 kikade en liten kille vid namn Ellioth ut till denna värld! En liten kille som fyra år senare vuxit och blivit en så omtänksam, vis och härlig unge! Det går inte en dag utan att mitt hjärta värker av kärlek till honom (och självklart lika mycket till hans lillebror!)!

Det går på samma sätt inte en dag utan att man oroar sig. Oroar sig för att han ska vara ledsen, göra sig illa eller hamna fel i den grymma värld vi lever i idag. Som mamma lever man i denna ständiga oro och det blir inte bättre med åren sägs det. "Små barn, små bekymmer..."...

Jag fick en kommentar om hans öron igen. Nu är det nog en cirka två år sedan jag valde att dela med mig av mina tankar kring det ämnet i bloggen och det väckte stor debatt. Jag var en hemsk mamma som ville operera hans öron. Hemsk för att jag inte tyckte att han dög som han var. Det har ALDRIG handlat om att han inte duger!! Det har hela tiden handlat om en oro för att han ska bli mobbad! Barn ÄR elaka... Ofta hävdar de sig genom att trycka ner andra, det är så det fungerar. Som förälder är man som sagt livrädd att ens barn ska vara ledset! Jag kände som så att skulle man operera skulle det vara bättre att göra det när han var liten och inte förstod. Hur skulle det se ut om han kom till skolan med huvudet lindat och han istället skulle få utstå miljontals frågor?
Jag var på vårdcentralen med honom en dag men fick några veckor senare hem ett brev: "Återkom när han är 8 år...!". Sedan dess har jag lagt det åt sidan och inte tänkt på det. Och visst har han nog vuxit i sina öron en smula!

Han är perfekt som han är och har alltid varit! Finast i världen såklart och de där öronen gör ju vårt lilla charmtroll! Jag älskar varenda liten del av honom!<3

Alla delar ju tyvärr inte den åsikten och om han står där en dag gråtandes, slitandes i världens finaste öron kommer jag aldrig förlåta mig själv! Det är såhär det är att vara förälder... Allt man gör är fel... på något sätt!