Inställning?

Vet ni att jag när jag redan vaknade kände att det här skulle bli en skitdag! Kanske inställningen som gjorde den så i och för sig.
Det började med att jag satt på en 1,5-timmes föreläsning där föreläsaren tappade mig efter 2 min. Jag var totalt, helt jävla borta... Fattade verkligen INGENTING. Blev ledsen och åkte hem. I den här kursen bygger allt på vartannat, bra att vara helt borttappad andra dagen då liksom. FAN. Orkar inte.
Åkte och hämtade Elton på dagis. Jag frågade om det hade gått bra men det hade det inte. Han knuffar och slår sina kompisar, ibland tar han tom till tillhyggen för att nita dem. Okej, vad ska jag göra åt det liksom?
Åkte och hämtade Ellioth, båda ungarna var toklyckliga över att se varandra... I två minuter. Sedan började det, skriket, bråket... ÅHHH!
Köpte hem Mc D till dem... Om de åt? Nej! Ellioth trotsade sönder och åkte i säng. Bad om förlåtelse och kom upp igen och då ger Elton honom en käftsmäll.
Och där tappade jag tålamodet... Slängde maten, kastade in dem i duschen och vidare ner i sängen.
Skitdag, rakt igenom!

Godnatt!