Satt kvar på universitetet efter det att vi slutat och räknade med bästa Emely. Vi fick en hel del gjort, eller iaf fyra uppgifter. De är så jäkla svåra så varje uppgift tar 30 minuter typ, blä!
Innan jag skulle hämta kidsen på dagis svängde jag förbi affären för att köpa med lite glass till grabbarna, så vi kunde ha lite torsdagsmys. Elton sabbade det dock. Han är inne i sin värsta (2-års-) trots ever och det säger även fröknarna på förskolan. Idag, som alla andra dagar, skrek, sparkades och slogs Elton så pass att det var omöjligt att klä på honom (och glassen smälte). Det har varit så i en period nu och jag har fetingångest för att hämta honom. Man blir både arg och ledsen. Idag kom iaf en av fröknarna ut och pratade med mig, de är så underbara, och jag höll på att börja gråta. Hon sa att jag hädanefter ska ringa fem minuter innan jag kommer så klär de på honom. Så hade de gjort med flera barn (i supertrotsen) innan för att man som förälder ska slippa bli osams det första man gör när man hämtar sina barn. Det provar jag nog imorgon...
I förrgår när vi kom hem från dagis lade sig grabben på golvet, sparkade och skrek tills han var alldeles skållhet och rödflammig. det hela höll nog på i över en kvart. Stackaren, han har det verkligen jobbigt nu... Och eftersom Ellioth alltid varit världens snällaste (bortsett från minilite trots) så blir man så ställd. Vi har ju inte uppfostrat Elton annorlunda liksom. Men det är ju i trotsen de utvecklas, man får tänka så...Men hoppas, för allas bästa, att detta helsike är över väldigt snart!
För att få andas lite efter detta tog jag en sväng till World Class igen där jag körde järnet. Gick 1 km, sprang 2,5 och pw:ade 1,5 igen. Därefter körde jag lite mage och en massa ben. Älskar att jag kommit igång med träningen igen och nu kör jag mina stadiga tre pass i veckan igen! När jag kom hem idag var jag dock tvungen att slänga i mig en stor portion mat så vi får hoppas att vågen samarbetar imorgon :)
Nu har jag precis skrivit alla julkort, sista dagen att postas imorgon ju...!
Dusch och säng på det...GODNATT!
Egetligen är det ju du som trotsar - E visade ju tydligt att han inte ville klä på sig och ändå fortsatte du försöka och tvinga honom till något han inte vill. Vill han inte så tvinga honom inte. Han är ju kompetent nog själv att avgöra om han fryser eller ej när han sen kommer ut och vill han då ta på sig så finns du där som den mamma han behöver och erbjuder ytterkläderna som du givetvis tagit med dig, så klart utan några "vad var det jag sa?" Trots finns egentligen inte, han visar ju bara vad han vill och att han vill bestämma detta själv och då är det till oss föräldrar att visa att vi litar på våra barn och deras beslut, genom att de får ta vissa beslut själva (såna som inte är skadliga för dem naturligvis) så växer de och vågar tro på sig själva och att de är kompetenta, det är så man får deras självkänsla och självförtroende att växa. En liten tanke i all välmening bara! :-)
SvaraRadera