Att den lilla fisen som man älskar så högt kan göra en så jävla ledsen.
Ellioth är inne i sin värsta trots hittills, MEN, bara mot mig...Antagligen för att det är jag som är hemma med honom hela tiden? Han testar precis allt, precis hela tiden.
Nu ikväll skulle jag söva honom...Vi gör som alltid, lägger oss på soffan och han får dricka välling i min famn. När Mange gör detta somnar han nästan direkt efter vällingen, men när jag ska göra det så ska det provoceras, provoceras och provcseras. Det gör mig galen.
Till slut gick jag in med honom i hans säng och där har han stått och skrikit så att han nästan kräkts. Jag har gått och lagt ner honom flera gånger, men varje gång ställer han sig upp och skriker. Jag har testat att sitta hos honom, men ändå sätter han sig bara upp...Och går jag skriker han.
Nu fick Mange ta över, och efter tre minuter kom han ut och nu sover han...
Jag blir galen som sagt, jag orkar inte.
Detta gör mig så jävla ledsen.
Nu går jag och lägger mig!
Jag tror att ni har skämt bort honom lite för mycket från början. Jag har en egen son i hans ålder som vi ända sen han var ungefär 5-6 månader har lagt i hans egen säng på kvällarna. Han har aldrig sovit i våran säng. När vi ska söva honom på kvällarna går vi in med honom i hans säng, lägger ner honom, ger honom vällingflaskan och sen går vi ut. Funkar varje gång för han vet att han ska sova då eftersom vi alltid har gjort så. Jag säger inte att erat sätt är fel eller dåligt bara det att det känns som att han väldigt ofta sover antingen i eran säng eller att han somnar i eran famn vilket kanske inte är det ultimata. Men jag känner ju inte eran son och jag talar bara från egen erfarenhet. Lycka till! :)
SvaraRaderaKänner SÅÅ igen det där!
SvaraRaderaVår tjej på 21mån ha sånna kvällar ibland med (mer än ibland på senare tid). Vi brukar ligga på en madrass bredivd hennes säng och vissa kvällar kan hon göra som Ellioth, bara stå och skrika som en dåre. Och då kvittar det om man tar upp henne eller inte, hon bara fortsätter vråla =(
Ingen tröst kanske men det är helt "normalt" beteende ;)
Här hemma har pappa också lättare för att natta, men igår tog det 1½ timme =O Då blir man less!
Hoppas det blir bättre, kan ju bara vara en period han har just nu...