Förlossningsberättelse

Har ju aldrig publicerat någon förlossningsberättelse och såg att Sofia gjort det nyligen. Och eftersom det på dagen är ett år sedan vår prins tittade ut så är det ju ganska passande nu:





Mitt vatten gick ca 12.30 när jag var hosmina föräldrar hemma i Ljungsbro och åt lunch.
Jag ringde upp till förlossningen, och eftersom jag inte kände någonting, så bad dem mig komma upp på kontroll kl 19.
Jag hade bestämt med Johanna & Melvin så jag tog och åkte dit... Plastade in sätet i Peugeoten med en Ullaredspåse så att sätet inte skulle bli vått om jag läckte lite :)
Så fort jag satte mig i soffan hemma hos Johanna började det göra riktigt ont. Johanna sa åt mig att klocka värkarna och jag minns att det då redan var ca 7 min mellan dem.
Jag ringde Mange, som satt i möte på jobbet och bad honom komma hem. Jag sa att han inte behövde stressa utan att han kunde avsluta mötet vilket jag på ett par minuter redan hade ångrat. Jag ringde igen och bad honom åka, men han satt redan i bilen.
Vi klockade värkarna igen och nu var det ca 3 min mellan dem...Johanna hade lite smått panik tror jag, hon ville nog inte att jag skulle föda hemma i hennes vita soffa så vi ringde till förlossningen och vi var välkomna upp!
Johanna & Mange kånkade mig nedför trappen ner i bilen...

Jag envisades om att vi var tvugna att åka förbi hemma och hämta bb-väskan (som inte ens var packad) och kameran så det gjorde vi. Mange hann bara upp i lägenheten förrän jag ringde och skrk att han skulle komma ner!



Vi skrevs in på förlossningen kl 15.05, jag kastade av mig mina kläder och stod naken, med vattnet rinnandes längs benen och väntade på att få ett nattlinne (något jag varit skitnojjig för innan, att ligga där naken...).
Dem kände på mig och jag var då öppen 4 cm...Jag testade lustgas men tyckte inte att det hjälpte så jag bad om EDA. Dem förklarade att det var några innan på tur men att jag snart skulle få hjälp av en läkare!

Kl. 15.30 var det min tur...Dem skulle bara känna hur pass öppen jag var innan.
Det visade sig att jag redan var öppen 10 cm och att det därför var för sent med EDA.
Jag blev aningen besviken och försökte tvinga dem att ge mig ryggbedövning men utan att lyckas. Nu var lustgasen min enda vän.



Kl. 16.00 fick jag börja krysta. Jag tesatde lite olika ställningar, försökte bla stå lutad över ryggstödet för att Ellioth skulle kunna glida ner lite lättare men det tyckte jag inte funkade alls.
Slutligen fastnade jag liggandes på rygg i gynställning...
Jag minns att jag frågade "Kommer han komma idag, imorgon eller en annan dag?" och min söta barnmorska Mirjam sa att han skulle komma idag. Jag blev lyckligmen undrade hur lång tid det skulle ta ungefär, hon ville inte svara men jag tvingade fram ett svar och hon sa att det ungefär skulle ta en timme...
Jag krystade och krystade. När jag krystat i en och halvtimme, och ingen bebis ville synas till så fick jag lite värkstimulerande.
Nu fick jag ca 15 s mellan värkarna, innan hade jag haft ca 45 s. Det blev riktigt jobbigt och jag var ju helt slut så jag skrek: "Skär upp mig och plocka ut honom, jag orkar inte mer!" men det ville dem inte gå med på.
Dem hade samtidigt väldigt mycket att göra så dem lämnade ofta Mange och mig ensamma på rummet...Mange fick stå och kika mig mellan benen, han såg hela tiden huvudet och han badmig krysta...
Jag var livrädd, ville ju inte att Mange skulle förlösa mig så vi ringde på klockan.
Jag minns att jag tänkte "Om vi ska ha fler barn ska fasen Mange få föda ut denne genomsnoppen, det här gör jag aldrig mer...Dessutom dör jag nog snart, så det blir ändå inga fler barn"!
Klockan 18.19 bestämde sig Ellioth för att det var dags att ta sina första andetag.
Jag kände hur han liksom slank ur mig och det var en sån himla skön känsla, nu var det liksom över! Jag hade sagt att jag inte ville ha upp honom på bröstet om han var blodig men det var han knappt och det lilla han hade på sig torkade dem bort.
Där låg jag med vår prins på bröstet, Mange grät, jag grät men Ellioth han var helnöjd.
Han pep två gånger när han precis kom ut och sedan var det inte mer på en vecka...
Allt kändes så overkligt när vi låg där, där låg vi och begrundade vad vi skapat, samtidigt som barnmorskan satt och sydde mig mellan benen. Jag sprack knappt ingenting och fick två små bristningar bara, så det var inget att tala om...

Det konstigaste var nog att vi kom dit bara Mange & jag,
och gick därifrån tre stycken, en liten familj.

Ellioth föddes som sagt 18.19 den 10 mars,
den 11 mars kl 12 satt jag hemma i Ljungsbro och åt lunch igen.
Precis som jag hade gjort dagen innan,
bara det att nu var vi tre <3