Igår blev den här godingen hela 11 veckor. Det är helt galet vad tiden rusar förbi men jag älskar att se honom utvecklas! Nu ler han såfort man pratar med honom och nu väntar vi bara på det där skrattet <3
Och återigen, han är verkligen världens snällaste bebis! Han skriker när han har ont i magen eller är hungrig, annars inte ett pip. Som när vi körde de 94 milen tor till Skåne, inte ett ljud. Eller Göteborg nu i slutet på veckan, vi glömde nästan bort att han var med i bilen. När han är vaken ligger han förnöjt i sitt babygym eller sitter med oss vid matbordet. Han bara kikar med sina stora ögon och säger inte ett ljud. På kvällarna ligger han oftast på mitt bröst och snackar en stund innan han somnar mellan 20-21. Vi pratade även igår om att han är som en klocka och trivs med rutiner. Han äter vid 7.30, 12, 16, 20 och en gång mellan 03-04. Bara för att vi sa så slog han till och sov hela natten inatt. Han somnade vid 20 och vaknade först när M:s väckarklocka ringde 05.30. Dessutom vaknade han med ett leende och kunde knappt snutta därav, trots att magen kurrade. Så ja, idag är alla rutiner ikullkastade...:)
Finaste, snällaste Elvis, vi älskar dig till världens ände! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar