Förlossningstankar

Mitt sovrum är nu min oas. Jag fullkomligt ÄLSKAR det. Kan ligga på sängen i timmar och bara vara, ett sånt lugn infinner sig. Det behöver jag nu då minsta lilla rörelse oftast innebär hemska sammandragningar. Tänk att jag snart ligger här och ammar... På fredag är det tre veckor till bedömning <3

Bebisens säng är dessutom bäddad och står och väntar på att vårt lilla pyre ska flytta in <3

Dock är jag toknojjig över förlossningen nu. Jag är livrädd att möta den där smärtan igen. Rädd för den där känslan att man ska dö, rädd att spricka, rädd att bevis ska börja må dåligt och det blir snitt, ja rädd för att föda ut den här lilla grodan helt enkelt. Såg ett avsnitt av "En unge i minuten" igår där en mamma skrek: "Jag vill inte föda barn längre, TA BORT DET!!" och barnmorskan bara helt lugnt: "Det finns ingen återvändo nu!". Precis vad man vill höra just då, haha. Jag har inte direkt något val heller, vildingen där inne måste ju ut liksom. På ett eller annat sätt kommer hen komma ut också. På kvällarna har den börjat trycka på neråt så pass att jag skriker av smärta och ligger och kniper med benen med en hand för fiffi. Läskigt, ett tag till bör hen ju stanna :/

Skulle ju packat BB-väskan men vad ska man ha i? Bebisens kläder, filtar och nappar är klara, men till mig/oss? Toapapper, tofflor, kamera, underkläder, ombyte och necessär... Vad mer? Det sista kan man ju ändå inte packa ännu... Får fundera lite mer på det!