Hade jag inte haft min familj där hemma hade jag gråtit floder varje kväll nu. Om en vecka åker jag hem liksom. Tycker familjen kan komma hit istället! Jag bor ju liksom här nu, och har thailändska vänner, överallt. Igår på festivalen kom en tjej från mitt frukosthak fram och gav mig en kram. I eftermiddags kom damen som äger huset där jag bor upp för att bara prata lite skit (damen till höger på bilden ovan!). Varje morgon morsar jag på samma folk, och de morsar tillbaka. Ungarna på skolan gosas och kramas. Fan, jag kan inte lämna det här. Jag måste tillbaka, jag vill bo här!
Än mindre kan jag åka ifrån det här efter att ha varit under ytan idag. Två helt fantastiska dyk och jag är fortfarande helt upprymd! Och snurrig, mina öron blir inte så glada efter två uppstigningar, och inte balansen heller :/
I skrivande stund ligger jag på Alex säng medan hon packar sina väskor. Fan, hon åker hem imorgon :( Vad ska jag göra sista veckan utan henne? Inga tokigheter kommer ju ske :( Kommer sakna <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar