Såhär började jag min dag... I vår sala, fötterna på bordet och en magisk utsikt. Det slog mig att det ju var det här jag borde delat med dig! Vi pratade mycket om att resa tillsammans, att komma bort... Tänk om vi en dag kunde ha suttit på ön här tillsammans med våra familjer och du och jag hade arbetat tillsammans på skolan... Nu blir det aldrig så...
Idag är det ett år sedan du lämnade oss och det har inte gått många dagar utan att jag tänkt på dig älskade Frida! Ett år av sorg, saknad och många "varför?".
En dag ses vi igen och om Koh Lanta finns i himlen åker vi dit och jobbar tillsammans <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar