Oro

TRÖTT är bara förnamnet! Jag har knappt sovit en blund inatt, av oro för min storprins. Igårkväll hade han ganska hög feber igen men han fick en supp när han gick och lade sig. Jag var inne och tittade till honom direkt efter han somnat och då tog jag av honom täcket då han var lite svettig. När jag gick in igen, efter 20 minuter, hade han krupit under täcket igen och denna gång rann det om hela ungen och han var alldeles likblek. Han låg bokstavligt talat i en stor pöl av svett. När jag försökte ta av honom pjamasen vaknade han (det är ju inte världens lättaste att få av dyngsura kläder!) och var jättekonstig. Han har varit så några gånger tidigare men efter några minuter har vi då kunnat konstatera att han bara "gått i sömnen". Den här gången gick det inte att få kontakt med honom på 15 minuter och eftersom han haft feberkramper som yngre så blir man ju riktigt orolig. Han var ju stel som en pinne och kunde knappt stå utan vippade åt sidan. Efter en kvart svarade han iaf på vad han hette och drack en sipp vatten och sedan fick han sova bredvid oss på soffan så vi kunde ha koll på honom. Han sov gott och när vi lade oss flyttade vi med honom in i vår säng. Där har jag legat och lyssnat på honom hela natten. Minsta lilla suck och jag har flugit upp ur sängen. Den oro man känner för sina barn är helt störd! Jag är så rädd att det ska hända dem något... Att låta Ellioth sova i sin egen säng när han har feber finns inte på kartan för tänk om man skulle missa att han ligger och krampar i sin säng. Bara tanken får mig till tårar. Nu har han haft feber till och från sedan i fredags så nu hoppas vi att det är över snart! Han har hittills inte haft någon feber idag iaf *peppar, peppar*!

Nu är vi nyss hemkomna från en sväng på vårdcentralen. Ellioth fick hålla min hand när de sög rent mina öron igen :) Nu ska jag se över examinationerna och öva på att redovisa det innan lunch ska lagas och Elton ska hämtas hem från dagis!