Jag har ju iaf fin utsikt!

Ligger inlagd på sjukhuset. Inte ens tårar fungerade för att få
permission och åka hem och sova... Det är jag och en massa konstiga
människor på den här avdelningen. En farbror kom och frågade mig
vad han hade i pannan, en sköterska kom och förklarade att han hade
ramlat och hade fått sy. Sen kom en gammal dam och försökte dra med
mig i korridoren, för hon och jag skulle minsann baka kakor! Min
rumskamrat sitter och stirrar på sin kaffemugg, eller på mig, och
river sig frenetiskt i huvudet. Visst har jag lite dålig balans och
tappar ord ibland, men jag måste hamnat på fel avdelning?
Jag rymde förut också... Jag frågade om jag kunde få följa med
Mange och barnen hem och packa ihop saker till mig, men det var promt
nej. Omformulerade frågan lite och hörde om jag kunde få gå ner
till Apoteket och sen ta lite luft, dom ringde och kollade med läkaren
och det fick jag göra, en snabbis, om min man var med. Inget Apotek
för oss, vi satte oss i bilen och gasade hemåt!
Nu är jag tillbaka hos alla knäppisar och fy satan vad jag längtar
hem till mina grabbar:(

Detta är ett resultat av ett återbesök hos vårdcentralen idag.
Testerna visade inte alls bra så det blev bums till akuten... Imorgon
ska dom göra eeg (finns det något som heter så?) och skallröntgen,
bara jag inte måste åka in i ett sånt där rör för då får jag
cellskräck och skriker :S

Nu springer farbrorn med stygnen runt i korridoren och skriker, snälla
ta mig ifrån detta dårhus?

Fylla i ett papper kan jag väl lika gärna göra hemma :S?