Usch, jag hade en så himla hemsk dröm inatt... Jag var gravid med vårt tredje barn, höggravid, när jag inte kände några rörelser längre. Blev skickad till Norrköping där dom konstaterade att barnet var dött. Jag skickades hem för att få en tid att föda ut barnet men på kvällen var jag helt knäckt så vi åkte tillbaka och tvingade dom att hjälpa mig föda fram barnet NU. Jag fick välja på att föda fram det naturligt eller att få kejsarsnitt och jag valde kejsarsnitt. När jag vaknade upp och skulle få se honom (ja, det var en pojke till) så började han röra på sig. Han levde en liten stund, tillräckligt tid för att jag skulle bli blixtförälskad, och sedan blev han sådär läskigt blå. Han var precis lik Elton...
Jag mår fortfarande dåligt av drömmen. Jag förstår inte hur människor tar sig ur sådana här saker när jag knappt överlever en dröm av det här slaget. Usch.
Man klarar mycket mer än man tror här i livet!
SvaraRaderaVet inte om du förstår vem jag är när jag berättar följande, men det kvittar!
När jag var i vecka 22 med tvillingar i början på 2004 gick något galet, vi vet fortf. inte riktigt vad, och vi blev tvungna att avbryta graviditeten. Barnen mådde egentligen bra, men det tillstötte vissa komplikationer. När vi fått beskedet att det inte skulle gå att rädda barnen fick jag under överinseende av en sköterska ta två tabletter som gjorde att barnen skulle somna i magen, sen fick vi åka hem för att komma tillbaka 2 dagar senare. Dock satte värkarna igång redan samma kväll och vi fick åka tillbaka till förlossningen igen. Dagen därpå föddes 2 små fågelungar på normalt sätt o det var sååå tyst i rummet. Barnen var ju så gott som fullt utvecklade men mkt små. Vi fick ha dom hos oss flera ggr de 2 dagar vi låg kvar på förlossn. och personalen går inte nog att tacka för det stöd de gav.
Idag har vi en 5-åring och en 3-åring och livet rullar på som vanligt igen! Dock kan jag lova att det följde några tuffa månader efter denna händelse. Men...Sofia, man klarar mycket mer än man tror! Jag önskar dock ingen att få uppleva något sådant, men lustigt nog blir man styrkt ändå! Kram!